Direktlänk till inlägg 17 maj 2009
Jag lånar orden av Astrid Lindgren, för ingen har som hon beskrivit sorgen, döden och livets berg o dalbana. Som i Ronja Rövardotter, när Mattis sörjer sin gamle vän Skalle-Per.
Mattis gick storgråtande fram och tillbaka i stensalen och skrek:
”Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!”
Om och om igen ropade han på samma vis:
”Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!”
Då sa Lovis:
”Mattis, du vet att ingen får finnas jämt. Vi föds och vi dör, så har det ju alltid varit, vad jämrar du om”
”Men han fattas mej”, skrek Mattis. ”Han fattas mej så det skär i bröstet!”
”Vill du att jag ska hålla om dej ett slag”, frågade Lovis.
”Ja, gör det för all del”, skrek Mattis. ”Och du Ronja också!”
Sedan satt han lutad ömsom mot Lovis och ömsom mot Ronja och grät ut sin sorg över Skalle-Per som hade funnits jämt i hans liv och nu inte fanns mer.
Du fattas mig Per Du finns med mig varje dag !!
I get lost in life when it smashes in my head.. Bara en helt ovanligt vanlig dag :p Finns så många vägar att välja på, vilken ska jag ta? Tusen och åter tusen tankar i huvudet som cirkulerar.. "Jag är ingen soldat,har inga vapen att ta ti...
Ärlighet är en dyr present, förvänta dig inte av den billiga människan:/ Har haft fullt ös hela dagen där vissa saker tagit energi och andra gett men kan inte känna att det kompenserade upp det dåliga.. Det är skönt att veta att det är en mor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | |||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 | |||
18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
|||
25 | 26 | 27 | 28 |
29 |
30 | 31 |
|||
|