Såg en bilolycka för nåt år sen och kan säga att det inte såg bra ut. Såg blod som låg i pölar utanför å en arm som stack ut :( ett barn som skrek, hm kan inte varit äldre än min yngsta son. Riktigt hemskt iaf :(

Kom och tänka på den här dikten då:

Den dagen kan komma då min kropp ligger vit på ett vitt lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte längre fungerar.
Ge då mina ögon till en man som aldrig har sett en soluppgång eller kärleken i en kvinnas ögon.
Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta.
Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket, så han får uppleva och se sina egna barn leka. Ge mina njurar till en människa, vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin.
Ta mina ben, varje muskelfiber och nerv ur min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå. Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka kan höra regnet smattra.
Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden.

Om ni måste begrava nåt, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar."