Jag känner mig själv, kanske alldeles för väl i bland.
Jag vet precis vad jag tänker och känner, vad jag vill och vice versa, det är inte det det handlar om. Det handlar om verkligheten, eller finns den ?

Hur skadad kan man ha blivit ? Hur ska man göra för att vända om allting och börja tro på att man faktiskt kanske kan få ha det bra också ? Ja är inte ensam om att ha blivit sårad vet att det finns andra som känner precis likadant , men hur gör dom ?
Det är så konstigt för jag vet ju att jag är värd det bästa innerst inne men som sagt tvivlar jag.

Hur ska man våga släppa in någon 100% inpå livet utan att själv gräva sin egen grav.
Tillit kallar man det, men om man inte har något sånt till andra människor, om man är så pass sargad i själen så ord inte betyder nåt längre, än fast den högsta önskan är att orden ska tillfredställa.
Om den enda man litar på är sig själv och även det sviktar bara för att man blivit utvald som ett offer pga snällhet,godtrogehet  , tror mest att jag offrar mig själv.

Förut trodde jag på att männsikor va goda tills motsatsen bevisades om den gjorde/gör det.
Nu tror jag att männsikor är onda tills motsatsen bevisar sig så jävla tragiskt.

Kan inte gå lika fort som någon annan, skulle hela tiden stanna vända mig om och titta tillbaka...
Analysera ja det är jag måste , måste skydda mig själv, mitt hjärta är inte helt kanske inte ditt heller men mitt klarar inte av mer kan inte hantera mer jag är för trasig så jag måste bara läka själen, har du dåliga ovanor, om du har sidor som jag förmodligen inte skulle kunna hantera så gå inte brevid mig, sträck inte ut din hand lämna mig i fred i såna fall.

De har krupit fram mot slutet och slickat av sig sina känslor på den skrämmande kärleken
Aldrig, aldrig tänker jag lägga mig under någon och vara underlägsen, jag drar mig tillbaka till ett annat rum bara.

Är jag rädd för att någon ska komma för nära, det handlar inte om  vilja det handlar om rädsla, vågar jag  släppa in någon helt ? Kan jag fortfarande skydda mig själv då?
Sist då jag öppnade dörren så brast allt, är jag rädd för att förlora allt som jag byggt upp bakom muren, lämna ut mig till en okänd värld  som jag inte vet om jag kan hantera?

Mina gränser för vad som är rätt och fel är förmodligen snävare än dina tror jag?
Precis som om inte verkligheten kommer att jaga mig längst hela gatan och trycka upp mig mot närmsta plank och fråga vad fan jag menar.

Jag lever i min bubbla nu och gud nåde den som spräcker den *morr*

Älskar dig Per Soulmate du e underbar snart blir det extra mys igen får nöja mig med dig på msn så länge haha webcam kung kan inte vara utan dina ögon en kväll haha kär å galen. Vi kommer ut i helgen och hälsar på eller ??

Minns du då vi va på nydala älskling haha gud så fjantiga vi var då barnen sa åt oss att pussas och vi ba "vi e bara kompisar" vilket vi va  iofs allra bästa vänner. Nu e vi ett par kan inte bli bättre lalalala

Innerst inne litar jag på dig det vet du, det är bara timmar av tvivel somkommer i bland. Du har gett mig chansen undet en tid nu att läkamina sår poch vinna tillbaka tilliten till människor.

tack för att du finns älskade soulmate ;)