När tårarna rinner får själen andas sägs det. I såna fall får min själ andas mycket  nu för tårarna slutar inte att rinna  finns ingen hejd på dom.

Att välja livet mitt i sorgen är nog det svåraste jag kommer att göra.

Det skär i bröstet..............och jag finner inga ord för det jag känner nu .....

Det känns som om livet inte kan vänta. Har så mycket att göra  med lägenheten, shopping på stan, ringa massa samtal, tvätta soffan *suck*

Men varför sitter jag då här som förstelnad med inga krafter, noll motivation??

Om livet inte kan vänta varför sitter jag här utan att ta tag i det jag ska??

Om tiden stannat behöver jag bara sitta här visst?

Det ekar i mitt rum och hjärnan har bara någon millimeter med plats tills den rinner över igen. Jag behöver prata och älta lite men jag finner inte orden, dom har fastnat och jag tror inte ens att jag stänger av det e bara tomt.

Jag har en känsla som jag inte vet vad den betyder saknad? längtan? förvirring? rädsla?? eller kanske allihopa?

I dag har hjärtat svikit mig,  i varje rörelse har det bara slagit hårdare och hårdare, det har slagit trippelvolter som om det inte räckte med en "vanlig" dag om det nu finns såna längre ???

Jag har suttit vid dator skärmen allt för länge bara stirrat vet inte ens vad jag gjort?

Uppskattade alltid din närvaro, mådde alltid  som bäst när du var intill mig men nu är det nåt som saknas :(

Saknar att se dig, höra dig,krama dig,saknar dig i mitt liv så mkt att hjärtat slår i otakt.. 

Om du bara kunde komma tillbaka om så inte som min livskamrat åtminstone till din dotter,vara pojkarnas bästa vän. Om du bara kunde komma tillbaka som en vän iaf för du va min allra allra bästa vän också så det känns som om jag tappat både mina livskamrat och min bästa vän samtidigt precis som om det vore helt olika sorger :(

Jag har upplevt dig och kan inte förlora dig älskade du och jag lovar att jag tar mig upp på ytan kanske tom en dag till bergets topp men vägen känns lång. Du hade velat det så jag gör mitt bästa tror att du ser det när du tittar ner.

YOU NEVER WALK ALONE

Jag kan göra annat än att sitta inne och gråta. Tro inte att jag har "gått vidare" och lämnat sorgen bakom mig för att jag gör något annat än låser mig inne. Jag kämpar varje dag för att orka ta mig vidare utan min älskade livskamrat och  det är två steg fram och ett tillbaka varje dag.

Försök inte få mig på bättre tankar genom att komma med klyschor som "Tiden läker alla sår" eller "Det finns en mening med det som hände". Det finns ingen mening alls med det och jag kommer alltid att känna stor sorg över att ha förlorat min älskade livskamrat men jag kommer  dock att lära mig att leva med sorgen sakta men säkert men jag måste ta det i den takt jag själv  orkar, inte som DU önskar att jag gjorde det.

Ja, jag kan prata om annat än bara det som hänt men förvänta dig inte att jag orkar engagera mig och ge respons när du berättar om vardagssaker. Med tiden kommer min sociala förmåga förhoppningsvis att återgå till det mer normala men just nu är det svårt. Jag har ett stort varmt hjärta men just nu så räcker det inte riktigt till.

Fråga gärna om Per för jag blir mer ledsna av att folk försöker undvika att prata om det som har hänt än jag blir av att berätta om honom.

Just nu är sorgen och minnet av Per det som upptar mina tankar dygnet runt.

Undviker du att prata om honom känns det som om du förnekar hans existens. Han har funnits , jag har upplevt honom och han kommer alltid att finnas med mig på ett eller annat sett!!

"Säg inte att du förstår", borde kanske vara "Säg inte att du tror du förstår", för antingen så har du varit med om något liknande själv, eller så inte.

Fråga inte: "Hur är det?" om du inte vill få ett uppriktigt svar på frågan. Naturligtvis är det för jävligt just nu!

Säg inte att DU VET hur det känns om DU INTE  vart där själv.

Jag äter för att jag måste annars kan jag inte sova sen på natten, påminn mig

Jag sover för att orka äta dagen efter 0ch för att jag måste men det smakar inget men påminn mig gärna

Jag går ut i solen för att få energi och för att se liv,påminn mig gärna

Men tala inte om för mig att du förstår vad jag känner om du inte varit där för det behöver jag inte bli påmind om.

Utan ljuset i mitt mörker skulle jag inte vara där jag är i dag TACK J.L (L)

Hur gör man då man känner att hjärnan är överfull och informationen som kommer till en inte går in??

När hjärnan är så full så att du inte kan tänka en enda klar tanke utan bara gissa dig till vad som finns??

Om man är rädd för att någon ska spräcka glasbubblan som man lever i för att skydda sig själv , vad gör man ??

Då barnen ställer frågor som man kan knappt kan greppa eller svara på ens till sig själv, vad svarar man??

Ja dagarna går och visst kan jag förstå det som hänt och inse att Per INTE kommer tillbaka. Men accepterar jag det egentligen än fast jag inbillar mig att jag gjort det ?Kan man någonsin fullt ut acceptera  att en sån abstrakt och chockartad sak händer?

Han bara dog så sjuk på så kort tid en vecka från insjuknande till död så abstrakt och förvirrande. Älskade livskamrat jag saknar dig varje dag och saknaden är enorm och obeskrivlig fy fan!!

Tänker på dig och önskar att jag hade svar på alla mina egna frågor om vad som egentligen händer när man dör men jag har faktiskt ingen aning. Jag tror inte på gud iaf inte som att det skulle vara en person som står över alla andra :s Möjligtvis något som är större än människan ,men frågan är vad ??

LIVET E SKÖRT ta hand om dom du älskar och somna aldrig osams

Kram, kram!!

Jag lånar orden av Astrid Lindgren, för ingen har som hon beskrivit sorgen, döden och livets berg o dalbana. Som i Ronja Rövardotter, när Mattis sörjer sin gamle vän Skalle-Per.

Mattis gick storgråtande fram och tillbaka i stensalen och skrek:

”Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!”

Om och om igen ropade han på samma vis:

”Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!”

Då sa Lovis:

”Mattis, du vet att ingen får finnas jämt. Vi föds och vi dör, så har det ju alltid varit, vad jämrar du om”

”Men han fattas mej”, skrek Mattis. ”Han fattas mej så det skär i bröstet!”

”Vill du att jag ska hålla om dej ett slag”, frågade Lovis.

”Ja, gör det för all del”, skrek Mattis. ”Och du Ronja också!”

Sedan satt han lutad ömsom mot Lovis och ömsom mot Ronja och grät ut sin sorg över Skalle-Per som hade funnits jämt i hans liv och nu inte fanns mer.

Du fattas mig Per Du finns med mig varje dag !!

Men jorden saknar en utan vingar.

Ååååååå saknar dig varje dag.

Jag har upplevt dig , älskat dig och kan därför aldrig förlora dig.

Jag gråter tårar av blod i saknad efter dina varma kramar, dina busiga upptåg och ditt hårpill åååååå kan nåt lugna mig igen som det.

Jag kämpar med tårar, jag kämpar med skratt önskar att jag fick dig tillbaka för du var min skatt.

I minnen du lever kvar men jag önskar att du va på väg tillbaka

I kväll har jag så mycket tårar, tårar som bara måste ut för jag har stängt av min saknad efter dig och sorgen över att inte ha dig nära

Jag har så många ord som skulle kunna beskriva det jag känner men jag får inte ut dom, dom fastnar på vägen varför??

Nu ska jag ut ur tunneln där jag inte sett nåt ljus, ut till det okända, främmade och skrämmande verkligheten. Livet e så skört så ta hand om dom du älskar glöm inte att kramas <3

Jag kan inte känns dig andas längre mot min hals på natten

Inte längre känna dina armar runt min kropp och din röst som viskar  "Godmorgon snuttan,frukost på sängen och lite film" samtidigt som du avfyrade värsta leendet.

Till minne av min älskade Per Erlingsson!! Minnestalet till begravningen som jag aldrig höll :( 7/3

Jag tänker på dig, jag drömmer om dig och hankar mig fram så gott det går.

Är det möjligt att du vet hur jag och barnen har det utan dig,för när jag drömmer så vill jag gärna tro det.

Utan dig i mina armar känner jag tomhet i själen , hjärtat har tappat sin färg och livets pallet som förut va fylld av massa färger är nu svart/vit.

När du insjuknande den 25/1 visst var det då? Datumen snurrar i mitt huvud. Morgonen vi åkte in till sjukhuset så hade vi båda en klump i magen och började prata om vad som skulle hända om omständigheterna skulle skilja oss åt. Mitt i dina tunga andetag så kunde du avfyra ett sarkastiskt leende viket alltid förr brukade ge mig ett gapskratt. Men nu gav det mig känslan av en klump i magen.

Utan dig kan jag inte fatta, vill inte förstå men jag måste vidare för att hitta färgerna igen.

Per vad de mest underbara person jag mött. Så lojal,omtänksam, snäll och kärleksfull på ett busigt och ett sarkastiskt sett mot både mig och mina barn Liam och Tim.

Linn älskade gumman din pappa älskade dig som bara en pappa kan,du va hans lilla prinsessa såklart <3

Utan dig i mina armar känner jag tomhet i själen. Jag letar efter ditt ansikte men jag vet att det är lönlöst men jag kan heller inte låta bli.

Den 6 mars skulle bli våran lyckodag men i stället så sitter jag och skriver det här minnestalet till din begravning och jag kan inte fatta att det är sant.

Liam och Tim saknar sin Per, frågar efter dig ofta. Liam pratar om fina minnen äntligen nu när hans aggressionsproblem som hade i början sakta men säkert avtagit han pratar om minnen som ni hade tillsammans och Tim vill bara att du ska komma hem igen och gråter på kvällarna. Dom ställer frågor som jag inte har svar på och tårarna bränner som eld för att jag inte kan förklara det jag inte ens kan fatta själv.

När vi va i Tyskland så förstod jag att det inte skulle sluta bra innerst inne men hoppet fanns kvar för min längtan var/är så stor.

Dom dygnen va dom tyngsta i mitt liv, att behöva stå där och ta farväl av dig stryka dig på handen,i ansiktet och ge dig en sista puss på din kalla mun. Jag ville inte lämna dig i sjukhusrummet, ville bara stanna kvar och krypa upp i din säng för att se när du vaknade men det hade vart lönlöst för du hade tagit dina sista andetag.

Jag är tacksam över att jag fick sitta vid Pers sida in i det sista tillsammans med Åsa hans älskade syster och Rickard hans bäste vän.

Jag fick sitta där med din hand i min och ta farväl av den mest underbara  och mest rättvisa människa jag någonsin mött.

Du fattas mig och barnen du finns alltid hos oss. En del av hjärtat har alltid en stor plats för just dig!!  

Nu börjar mitt sökande efter livets färger för det hade du velat att jag skulle  göra. Du hade inte velat se mig såhär dålig. Citerar Per                       " Gråt hjärtat men gråt lyckotårar, i morgon blir en bättre dag"

R.I.P Per Erlingsson 1/2 Now your gone there´s only pain and nothing i can do.Now i have to live this life far away from you

I stor sorg och saknad har jag tagit farväl av dig knäck bärsen med  alla Liverpoolare i himlen och ta hand om Hanna!! Ingen ska behöva känna sig ensam och jag vet att du gör det, för ni behöver varandra där uppe.