Direktlänk till inlägg 3 maj 2009
Kämpar varje dag med att ta mig upp på ytan. Men sen händer det mer saker hela tiden som gör att att det tuffare än innan om det nu kan bli det å ta sig upp igen. Det känns som om man är vid ett stup å sen då man lyckats hitta balnsen så knuffar någon till en så att man tippar igen ush
Men jag kommer att fixa det för jag e ruskigt stark men det blir många tårar på vägen .
Jag hatar att jag måste känna att det känns som att alla lämnar mig det e tungt att tappa delar av sig själv.
Jag glömmer inte bort er som lever men jag har det svårt nu sorg, värk, längtan, saknad.
Saknar att kramas såna där kärleksfulla kramar för jag behöver dom mer än någonsin nu.
Längtar efter vägen ut ur sorgenoch smärtan men en dag så kommr jag dit och då kan jag börja leva PÅ RIKTIGT men inte på samma sätt som innan. Jag är inte samma person somjag va innan allt började, jag har andra behov och andra prioriteringar
Saknar alla som lämnat mig i´ll be missing you
I get lost in life when it smashes in my head.. Bara en helt ovanligt vanlig dag :p Finns så många vägar att välja på, vilken ska jag ta? Tusen och åter tusen tankar i huvudet som cirkulerar.. "Jag är ingen soldat,har inga vapen att ta ti...
Ärlighet är en dyr present, förvänta dig inte av den billiga människan:/ Har haft fullt ös hela dagen där vissa saker tagit energi och andra gett men kan inte känna att det kompenserade upp det dåliga.. Det är skönt att veta att det är en mor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | |||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 | |||
18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
|||
25 | 26 | 27 | 28 |
29 |
30 | 31 |
|||
|