VILL BARA SLÅ PÅ NÅT JAG ÄR SÅ ARG!! HUR KUNDE DU :( DET FANNS EN PLATS PÅ JORDEN FÖR DIG MEN DU KUNDE INTE STANNA VARFÖR?? DU VA TVUNGEN ATT FÄLLA UT VINGARNA ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

GLAD ATT JORDEN HAR ÄNGLAR OCKSÅ FAST UTAN VINGAR ANNARS SKULLE JAG INTE KLARA DET :(

Det känns som om livet inte kan vänta. Har så mycket att göra  med lägenheten, shopping på stan, ringa massa samtal, tvätta soffan *suck*

Men varför sitter jag då här som förstelnad med inga krafter, noll motivation??

Om livet inte kan vänta varför sitter jag här utan att ta tag i det jag ska??

Om tiden stannat behöver jag bara sitta här visst?

Det ekar i mitt rum och hjärnan har bara någon millimeter med plats tills den rinner över igen. Jag behöver prata och älta lite men jag finner inte orden, dom har fastnat och jag tror inte ens att jag stänger av det e bara tomt.

Jag har en känsla som jag inte vet vad den betyder saknad? längtan? förvirring? rädsla?? eller kanske allihopa?

I dag har hjärtat svikit mig,  i varje rörelse har det bara slagit hårdare och hårdare, det har slagit trippelvolter som om det inte räckte med en "vanlig" dag om det nu finns såna längre ???

Jag har suttit vid dator skärmen allt för länge bara stirrat vet inte ens vad jag gjort?

Uppskattade alltid din närvaro, mådde alltid  som bäst när du var intill mig men nu är det nåt som saknas :(

Saknar att se dig, höra dig,krama dig,saknar dig i mitt liv så mkt att hjärtat slår i otakt.. 

Om du bara kunde komma tillbaka om så inte som min livskamrat åtminstone till din dotter,vara pojkarnas bästa vän. Om du bara kunde komma tillbaka som en vän iaf för du va min allra allra bästa vän också så det känns som om jag tappat både mina livskamrat och min bästa vän samtidigt precis som om det vore helt olika sorger :(

Jag har upplevt dig och kan inte förlora dig älskade du och jag lovar att jag tar mig upp på ytan kanske tom en dag till bergets topp men vägen känns lång. Du hade velat det så jag gör mitt bästa tror att du ser det när du tittar ner.

YOU NEVER WALK ALONE