Det känns som om livet inte kan vänta. Har så mycket att göra  med lägenheten, shopping på stan, ringa massa samtal, tvätta soffan *suck*

Men varför sitter jag då här som förstelnad med inga krafter, noll motivation??

Om livet inte kan vänta varför sitter jag här utan att ta tag i det jag ska??

Om tiden stannat behöver jag bara sitta här visst?

Det ekar i mitt rum och hjärnan har bara någon millimeter med plats tills den rinner över igen. Jag behöver prata och älta lite men jag finner inte orden, dom har fastnat och jag tror inte ens att jag stänger av det e bara tomt.

Jag har en känsla som jag inte vet vad den betyder saknad? längtan? förvirring? rädsla?? eller kanske allihopa?

I dag har hjärtat svikit mig,  i varje rörelse har det bara slagit hårdare och hårdare, det har slagit trippelvolter som om det inte räckte med en "vanlig" dag om det nu finns såna längre ???

Jag har suttit vid dator skärmen allt för länge bara stirrat vet inte ens vad jag gjort?

Uppskattade alltid din närvaro, mådde alltid  som bäst när du var intill mig men nu är det nåt som saknas :(

Saknar att se dig, höra dig,krama dig,saknar dig i mitt liv så mkt att hjärtat slår i otakt.. 

Om du bara kunde komma tillbaka om så inte som min livskamrat åtminstone till din dotter,vara pojkarnas bästa vän. Om du bara kunde komma tillbaka som en vän iaf för du va min allra allra bästa vän också så det känns som om jag tappat både mina livskamrat och min bästa vän samtidigt precis som om det vore helt olika sorger :(

Jag har upplevt dig och kan inte förlora dig älskade du och jag lovar att jag tar mig upp på ytan kanske tom en dag till bergets topp men vägen känns lång. Du hade velat det så jag gör mitt bästa tror att du ser det när du tittar ner.

YOU NEVER WALK ALONE

Jag kan göra annat än att sitta inne och gråta. Tro inte att jag har "gått vidare" och lämnat sorgen bakom mig för att jag gör något annat än låser mig inne. Jag kämpar varje dag för att orka ta mig vidare utan min älskade livskamrat och  det är två steg fram och ett tillbaka varje dag.

Försök inte få mig på bättre tankar genom att komma med klyschor som "Tiden läker alla sår" eller "Det finns en mening med det som hände". Det finns ingen mening alls med det och jag kommer alltid att känna stor sorg över att ha förlorat min älskade livskamrat men jag kommer  dock att lära mig att leva med sorgen sakta men säkert men jag måste ta det i den takt jag själv  orkar, inte som DU önskar att jag gjorde det.

Ja, jag kan prata om annat än bara det som hänt men förvänta dig inte att jag orkar engagera mig och ge respons när du berättar om vardagssaker. Med tiden kommer min sociala förmåga förhoppningsvis att återgå till det mer normala men just nu är det svårt. Jag har ett stort varmt hjärta men just nu så räcker det inte riktigt till.

Fråga gärna om Per för jag blir mer ledsna av att folk försöker undvika att prata om det som har hänt än jag blir av att berätta om honom.

Just nu är sorgen och minnet av Per det som upptar mina tankar dygnet runt.

Undviker du att prata om honom känns det som om du förnekar hans existens. Han har funnits , jag har upplevt honom och han kommer alltid att finnas med mig på ett eller annat sett!!

"Säg inte att du förstår", borde kanske vara "Säg inte att du tror du förstår", för antingen så har du varit med om något liknande själv, eller så inte.

Fråga inte: "Hur är det?" om du inte vill få ett uppriktigt svar på frågan. Naturligtvis är det för jävligt just nu!

Säg inte att DU VET hur det känns om DU INTE  vart där själv.

Jag äter för att jag måste annars kan jag inte sova sen på natten, påminn mig

Jag sover för att orka äta dagen efter 0ch för att jag måste men det smakar inget men påminn mig gärna

Jag går ut i solen för att få energi och för att se liv,påminn mig gärna

Men tala inte om för mig att du förstår vad jag känner om du inte varit där för det behöver jag inte bli påmind om.

Utan ljuset i mitt mörker skulle jag inte vara där jag är i dag TACK J.L (L)

The more you know who you are and what you want
the less you'll let things get to you

Letar mig själv igen i bland snåriga buskar och nerfällda träd

Ps.. Bilden tog Per på mig innan vi skulle på fest!! Sista festen vi gick på tillsammans innan han dog..

Miss you so bad<3

Jag ser ljuset brinna ut
Undrar om allting har en början och ett slut
Vi gick sakta steg för steg
Utan att se oss om på väg mot ingenting

Om vi börjar om igen
(Om vi börjar om igen)
Om vi hittar vägen hem

Innan mörkret faller
Och skuggorna får liv
Innan mörkret faller
Innan drömmarna tar vid
Bortom horisonten
Kanske möts vi där igen
Innan mörkret faller
Finns det ljus i skymningen

Det är tyst och tomt hos mig
Allt jag har kvar är bara minnena av dig

Om vi börjar om igen
(Om vi börjar om igen)
Om vi hittar vägen hem

Innan mörkret faller
Och skuggorna får liv
Innan mörkret faller
Innan drömmarna tar vid
Bortom horisonten
Kanske möts vi där igen
Innan mörkret faller
Finns det ljus i skymningen

Över land och vatten
Bygger vi en bro till en annan värld
En morgondag där alla frågor får ett svar
Finns det någonting kvar?

Innan mörkret faller
Och skuggorna får liv
Innan drömmarna tar vid
Bortom horisonten
Kanske möts vi där igen
Innan mörkret faller
Finns det ljus i skymningen

SAKNAR DIG P.E   "En morgondag där alla frågor får ett svar" Ja det skulle jag behövas NÅGON ??

Saknar mitt fina blonda hår som förvandlats till en risbuske med utväxt :s suck

Slinga mitt hår någon kanske ? Skulle behöva bli ompysslad känner jag.

Det e så skönt när man blir tvättat i håret av frisören och när man får lite hårbottenmassage SÅ SKÖNT Hårpill det gillas *sakna*

Hoa det e ju sommar eller ja vår och jag måste rycka upp mig och ta en vända till kärringgrillen och fixa frillan sen vika upp byxbenen och bara ta hand om mig själv.

Men hur gör man det ? Lättare att ta hand och pyssla om andra för det mår jag bäst av :) Men det kanske e dax att bli ompysslad själv NU eller ??

Hur gör man då man känner att hjärnan är överfull och informationen som kommer till en inte går in??

När hjärnan är så full så att du inte kan tänka en enda klar tanke utan bara gissa dig till vad som finns??

Om man är rädd för att någon ska spräcka glasbubblan som man lever i för att skydda sig själv , vad gör man ??

Då barnen ställer frågor som man kan knappt kan greppa eller svara på ens till sig själv, vad svarar man??

Ja dagarna går och visst kan jag förstå det som hänt och inse att Per INTE kommer tillbaka. Men accepterar jag det egentligen än fast jag inbillar mig att jag gjort det ?Kan man någonsin fullt ut acceptera  att en sån abstrakt och chockartad sak händer?

Han bara dog så sjuk på så kort tid en vecka från insjuknande till död så abstrakt och förvirrande. Älskade livskamrat jag saknar dig varje dag och saknaden är enorm och obeskrivlig fy fan!!

Tänker på dig och önskar att jag hade svar på alla mina egna frågor om vad som egentligen händer när man dör men jag har faktiskt ingen aning. Jag tror inte på gud iaf inte som att det skulle vara en person som står över alla andra :s Möjligtvis något som är större än människan ,men frågan är vad ??

LIVET E SKÖRT ta hand om dom du älskar och somna aldrig osams

Kram, kram!!

can we try again to start a new and lovely story that will shine a ray of light upon our hearts and bring back long lost glory of how it used to be baby you and me convinced we were each others destiny CHORUS: my heart cries out to you you must forgive me I've been dancing in the dark and searching for a spark a fire still burning I believe we'll make it through if you stand by me we can weather any storm and keep each other warm as long as there's love every time I think of us my eyes are filled with tears to think that I gave in to sweet temptation his words like music to my ears I hope it's not too late that you still await oh please tell me that you're still having faith CHORUS: my heart cries out to you you must forgive me I've been dancing in the dark and searching for a spark of fire still burning I believe we'll make it through if you stand by me we can weather any storm and keep each other warm as long as there's love Hmmm But faith is not mine if I could I'd unturn the hands of time CHORUS: my heart cries out to you you must forgive me I've been dancing in the dark and searching for a spark I believe we'll make it through If you stand by me we can weather any storm and keep each other warm as long as there's love never enough love  ÄLSKAR DENNA LÅTEN ÅÅÅÅÅÅÅ

Jag lånar orden av Astrid Lindgren, för ingen har som hon beskrivit sorgen, döden och livets berg o dalbana. Som i Ronja Rövardotter, när Mattis sörjer sin gamle vän Skalle-Per.

Mattis gick storgråtande fram och tillbaka i stensalen och skrek:

”Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!”

Om och om igen ropade han på samma vis:

”Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!”

Då sa Lovis:

”Mattis, du vet att ingen får finnas jämt. Vi föds och vi dör, så har det ju alltid varit, vad jämrar du om”

”Men han fattas mej”, skrek Mattis. ”Han fattas mej så det skär i bröstet!”

”Vill du att jag ska hålla om dej ett slag”, frågade Lovis.

”Ja, gör det för all del”, skrek Mattis. ”Och du Ronja också!”

Sedan satt han lutad ömsom mot Lovis och ömsom mot Ronja och grät ut sin sorg över Skalle-Per som hade funnits jämt i hans liv och nu inte fanns mer.

Du fattas mig Per Du finns med mig varje dag !!